.........START

Inlägg

.debatt

sammanfattning
SENIORER

Ur "Det nya äldreboendet" av Jan Paulssoncccccccccccccccc

SENIORER

Ur "Det nya äldreboendet" av Jan Paulsson

Byggandet genomgår idag en utveckling för långsiktig hållbarhet. Det betyder framförallt anpassning till olika naturresursaspekter men också utvecklingen av ett socialt hållbart samhälle. Det måste innefatta en långsiktig utveckling av ändamåls- och bruksaspekter av praktisk, social, kommunikativ och existentiell karaktär. Varje enskild individ och varje grupp måste få möjligheter att använda sina resurser på ett bra sätt. Först då kan samhället bli långsiktigt hållbart. Det nya äldreboendet innehåller intressanta bidrag till denna utveckling.

Det nya äldreboendet - varje period sin modell
När vi ser tillbaka på utvecklingen under den andra hälften av seklet verkar det som om varje period har haft en inrikting och en ny lösning. En modell har förts fram och en total satsning har skett på denna.

Det nya äldreboendet på 1950-talet var de då nya ålderdomshemmen, ofta centralt belägna i kommunen och byggda i en måttlig skala. Gemenskapen i den lilla skalan, familjeskalan, ansågs väsentlig...

Det nya äldreboendet på 1960- och 70-talen var de nya servicehusen. Anläggningarna blev ofta större än tidigare. Självständigheten i boendet betonades. Boendestandarden ökade och den sociala grupperingen i den lilla familjära skalan blev mindre märkbar i husens sociala organisation. Det satsades mera på en offentlig gemenskap i de nya dagcentralerna . Pensionärerna tänktes ha kvar sitt familjära umgänge och nätverk med anhöriga och vänner utanför huset...

Det nya boendet på 1980-talet var framförallt kvarboendet i det egna hemmet eller i en normal boendemiljö. Fördelarna med att bo "på egna villkor" i den socialt och geografiskt välkända boendemiljön betonades... I försöksverksamhet utvecklades gruppboendet; de "nya" ålderdomshemmen. Den lilla familjära gemenskapen fick åter stor betydelse grundad på tankar om en avgränsning av de demenssjukas livsvärld till få personer och en enkel överblickbar boendemiljö.

Det nya äldreboendet under 1990-talet har varit de nya särskilda boendeformerna, som exemplifieras i denna skrift . En utbyggnad har skett med statliga stimulansåtgärder. ÄDEL-reformen genomfördes 1992, vilket bl a innebar att kommunerna fick ett helhetsansvar för boende, service och omvårdnad av sina äldre kommuninvånare...

Ensakssyndrom eller kontinuitet och mångfald
Varje epok har haft sin modell. Nya idéer har kommit fram, nya mål har satts upp och genomförandet har påskyndats. Den ena modellen har avlöst den andra, ofta till synes utan djupare utvärdering och eftertanke. Det finns mycket som tyder på att modellbyten och moderniseringar har gått alltför snabbt och inneburit påfrestningar för såväl ädre som anhöriga och hemtjänstpersonal. Gammalmodiga byggnader har tagits i bruk innan nya alternativ har funnits tillgängliga. Uttrycket "ensakssyndrom" har använts för att beskriva svårigheten att fånga det komplexa i utvecklingen. Kommer vi inom kort att överge även 1990-talets mål, verksamhetsidéer och särsilda boendeformer för något radikalt nytt?

System och livsvärld
De tvära kasten, modellbytena, har varit knutna till målformuleringar och idéer om utvecklingen av verksamheten; aktivitetsinnehållet, bemötandet och omvårdnaden i boendet. Drivkrafterna bakom verksamhetsutvecklingen har varit flera...
Nya mål och verksamhetsidéer har växt fram grundade på nya rön om åldrandet och åldrandets sjukdomar, på tankar om rationellt arbete och arbetsorganisation i omvårdnaden, på olika intressenter, på kvalitetsutveckling och uppföljning/utvärdering som grund för ansvarstagande, ekonomistyrning, osv. Olika mer eller mindre abstrakta föreställningar och faktorer har bildat ett komplext system. Delar och sammanhang i systemet har diskuterats och utvecklats på en administrativ nivå. Vi skulle kunna tala om en systemvärld. Det som har synts och hörts mest har varit kampanjer och konflikter kring de stora utvecklingslinjerna i systemet; det som nyhetsmedia har uppsnappat och vidarebefordrat.

Å andra sidan har livet rullat vidare i äldreboendeanläggningarna; det långsiktiga och lågmälda arbetet med äldre människor, där anhöriga, arbetsledare och hemtjänst-/omvårdnadspersonal varit engagerade. Det har handlat om vardagslivets dagliga konflikter och glädjeämnen, aktiviteter; gemenskap och trivsel så som de berörda upplever den. Vi kan tala om en livsvärld.

( Begreppet system härrör från systemteorin och livsvärld från den fenomenologiska traditionen. Förhållandet mellan system och livsvärld har behandlats av Haberman (1996).

Gemenskapens villkor
Tankegångarna om den gemenskap som äldreboendet skall kunna ge förutsättningar för har varierat under epokerna. Tidvis (1950- och 80-90-talen ) har den lilla familjära skalan förordats och tidvis (1960-70-talen) den lite större och mera offentliga gemenskapen.
Det är i detta sammanhang väsentligt att framhålla att de äldre sällan, allra minst under senare tid, haft möjlighet att själva välja medmänniskor eller vilken gruppgemenskap de vill ingå i. Den som står först i kön får ta den lägenhet som blir ledig. I bästa fall har de äldre med tiden kanske kunnat finna någon/några goda vänner som de kunnat utveckla en djupare gemenskap med i det särskilda boendet...

Till Inlägg! Till Inledningen! Till terminalfunktioner!

Nästa sida!