.debatt
MEDBORGARKRAFTEN
(ILLUSTRERADE VERSIONEN)

sammanfattning

HEDEN
bilagor cccccccccccccccccccc

HEDEN

Göteborg 2005-03-31
Debattinlägg!

VISIONEN OM ETT NYTT HEDEN
som start på dialogen om Södra Älvstranden

SYNPUNKTER PÅ VISIONEN OM ETT NYTT HEDEN

Heden behöver vitaliseras men …

Nedan följer några l händelser och uttalanden, som tillsammans utgör grunden för mitt ställningstagande till visionen och till en alternativ sådan.

För fyrtio år sedan var jag närvarande när stadsbyggnadskontoret informerades om ett planförslag innehållande bostäder. Planförfattaren hade under åtskilliga år stegvis utvecklat en stadsplaneidé, från småskaligt slingrande bostadslängor med intima gårdsbildningar, till slutlösningen, en liggande gigantisk skyskrapa. Förslaget förverkligades. Östra Gårdsten heter området.

35 år senare besökte jag Paris. Jag hade hört talas om det världsberömda arkivbiblioteksområdet med sina fyra skyskrapor som markerade hörnen och som höll ihop det gigantiska kvarteret med sina virtuella fasader som betraktaren läser in emellan byggnaderna enligt artikelförfattaren. Jag hade svårt att hitta området kanske för att jag inte kunde inbilla mig de virtuella fasaderna. Jag såg några vilsna skyskrapor i en folktom park.

Jag deltog i en grupp, som analyserade förnyelsen i de storskaliga bostadsområdena i Göteborg. Jag lärde mig att man inte med fysiska medel kan bygga bort sociala problem. Ett allmännyttigt bostadsbolag uttryckte det så här ”Vi har pumpat in miljardbelopp i våra områden till ingen nytta”.

För några år sedan kom jag med i stadsbyggnadskontorets första projekt med referensgrupper. Det resulterade i skapandet av ett medborgarkraftsnätverk i väster. Ett nätverk som i många fall ser stadsbyggandet ur andra synvinklar än ”experterna”.

För några år sedan tog jag del av regeringens äldreberedning och senior 2005. Ålderstrappan skulle bland annat rivas.

Härom dagen bevistade jag ett seminarium ”Waterfront” på Stadsmuseet som leddes av John Wordhington. På ett levande sätt påvisade han hur en välfungerande stad fungerar. Hur olika nätverk griper tag i varandra och överlappar varandra, om komplexiteten och paradoxerna och om behovet av såväl visioner, ikoner, händelser, omvärldsanalys och flexibilitet. Jag blev än mer övertygad om att den goda staden inte kan skapas endast med utgångspunkt från minimalistisk arkitektur hur estetisk den än må vara.

I TV talades det nyligen om reklaminfarkt. Utflödet av reklam är nu så stort att den inte når fram till medborgarna. Man söker nu andra vägar för att öka försäljningen. En framkomlig väg är att utgå från medborgarnas känslor och inte ifrån produkterna.

Jag drar mig till minnes en beskrivning av vår hjärna: ”Vår varseblivning sker genom två parallella system, ett medvetet i hjärnbarken och ett omedvetet i det limbiska systemet. Merparten av varseblivningen är den omedvetna. Det limbiska systemet tar emot information, utan att processen når medvetandenivån”. Utformningen av stadsbyggandets visuella och sensuella kvaliteter bör alltså i hög grad ske på det limbiska systemets villkor.

Apropå hjärnan läste jag nyligen att hjärnforskare har börjat intressera sig för de positiva känslorna vilket genererar en ny syn på lust och olust. Aktivitet gör oss lyckligare än sysslolöshet.

Man kommer osökt över på konst och måleri. Kan konstens budskap utgöra en vägledning i stadsplaneringen? Har klottret något budskap? Har klottrarna något budskap?
Jag fotograferade klotter. I datorn blev vissa av dessa mycket levande. De fick en ny dimension. Vid animation förstärktes denna verkan ytterligare. Olika stämningar skapades.
I arbetet med bilderna växte imaginära byggnader fram som gav utryck för mina känslor.
Exempel: Gränsöverskridande byggnad.Ett intresse vaknade för att få med dessa gränsöverskridare i stadsbyggnadsprocessen. De behövs. Många krafter som skulle kunna gagna samhället tillvaratas inte utan motas bort.

I USA räds man nu den billiga tillverkningen av produkter i Kina. Samma problem kommer vi att få om vi inte är förutseende. Skall den svenska ungdomen tvingas åka till Kina för att få sysselsättning? Vore det inte bättre att utbilda dem till ”samhällsnyttiga gränsöverskridare” som banar väg för det nya Göteborg?

Vid invigningen av utställningen ”Dialog Södra Älvstranden” nämnde Göran Johansson visionen för Heden och det viktiga att med höghusen få ett stort tillskott av boenden, som kan få Avenyn att åter bli stans huvudstråk. Ambitionen är lovvärd, men hur är det med riskerna? Är priset att stan bli än mer segregerad. Hur skall vi kunna fylla alla skyskrapor i tider med stor arbetslöshet. Vad ger visionen för signaler inför planeringen av Älvstaden?

Jag tog del av en insändare i GP om visionen under rubriken.
"Inget futuristiskt med höghus"
Signaturen påpekar att det inte är något futuristiskt med höghus, inte heller med hus i glas och fasader med porträtt i gigantisk uppförstoring har gjorts ett oräkneligt antal gånger.
Jag håller med honom.

Min åsikt är att planeringen av såväl Heden som älvstränderna måste angripas på ett djupare plan. Med omvärldsanalyser, framtidsvisioner och medborgardelaktighet som plattform istället, kommer medborgarna att beröras och bli benägna att hjälpa till. Paradoxer, gränsöverskridningar och överlappningar måste tillåtas. Göteborgs specifika förutsättningar liksom hoten runt hörnet måste lyftas fram. Nya arkitektoniska grepp och gestaltningar liksom tillvaratagande av redan befintliga kompetenta nätverk krävs.

Arne Person

Åter Forum!